骨密度z值是什么意思

Spanska
Kastilianska
espa?ol, castellano
Talas i	Spanien Argentina Bolivia Chile Colombia Costa Rica Dominikanska republiken Ecuador Ekvatorialguinea El Salvador Guatemala Honduras Kuba Mexiko Nicaragua Panama Paraguay Peru Puerto Rico (Del av USA) Uruguay USA Venezuela
Region	Mestadels i V?steuropa, Nord-, Central- och Sydamerika
Antal talare	559 miljoner som modersm?l (2023) Totalt: 600 miljoner (varav 23 miljoner studerande)
Status	V?rldsspr?k
Spr?kfamilj	Indoeuropeiska Romanska Galloiberiska Iberoromanska V?stiberiska Spanska
Officiell status
Officiellt spr?k i	Spanien Mexiko Colombia Argentina Nicaragua Chile Venezuela Costa Rica Kuba Peru  Europeiska unionen Samt 13 andra l?nder
Spr?kmyndighet	Real Academia Espa?ola
Spr?kkoder
ISO 639‐1	es
ISO 639‐2	spa
ISO 639‐3	spa
Officiellt spr?k

百度 向“好作风”要质量。

Spanska (spanska: espa?ol), ?ven kastilianska (spanska: castellano), ?r ett ibero-romanskt spr?k som h?rstammar fr?n latin och tillh?r de indoeuropeiska spr?ken. Spanska ?r v?rldens n?st st?rsta spr?k och det st?rsta romanska spr?ket efter antal modersm?lstalare, med 559 miljoner (2023) som har spr?ket som modersm?l och drygt 40 miljoner andraspr?kstalare. 90 % av modersm?ltalare bor i Syd- och Nordamerika, d?r den folkrikaste spanskspr?kiga nationen, Mexiko, ?ven ligger. Spanska ?r ut?ver Mexiko officiellt spr?k i Argentina, Bolivia, Chile, Colombia, Costa Rica, Kuba, Dominikanska republiken, Ecuador, Ekvatorialguinea, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Puerto Rico, Spanien, Uruguay och Venezuela. Spanska beh?rskas dessutom av ca 17% av befolkningen i USA.

Spanska eller kastilianska

Den spanska akademien (Real Academia Espa?ola) f?respr?kar att begreppet espa?ol ('spanska') anv?nds f?r spr?ket, medan begreppet kastilianska reserveras f?r den varietet som uppstod i det historiska kungariket Kastilien och som idag talas i regionen Kastilien. I Spanien anv?nds ?ven det senare uttrycket f?r det spanska spr?ket i f?rh?llande till de officiella regionspr?ken i landet – galiciska, baskiska och katalanska; spr?ket omskrivs som castellano i 1978 ?rs spanska f?rfattning.

Historik

Spr?khistorisk karta (film) ?ver de sydv?steuropeiska spr?kens utveckling och utbredning (text p? engelska).

Spanskan ?r ett romanskt spr?k och har allts? utvecklats ur vulg?rlatinet, under inflytande av baskiska och arabiska, i norra delen av Iberiska halv?n. Typiskt f?r utvecklingen av spanskans ljudl?ra ?r bland annat lenition (latin: vita, spanska: vida), palatalisering (latin: annus, spanska: a?o) och diftongeringen (stamf?r?ndringar) av ”e/o” fr?n vulg?rlatin (latin: terra, spanska: tierra; latin: novus, spanska: nuevo). Liknande fenomen ?terfinns i de flesta andra romanska spr?k.

Under reconquistan f?rdes denna nordliga dialekt s?derut, och den ?r fortfarande ett minoritetsspr?k i norra Marocko.

Spr?ket kom till den amerikanska kontinenten, Mikronesien, Guam, Marianerna, Palau och Filippinerna under den spanska koloniseringen med start i b?rjan av 1500-talet.

Under 1900-talet n?dde spanskan ?ven Ekvatorialguinea och V?stsahara.

Geografisk f?rdelning

Karta ?ver spanskans utbredning.

Med 130 miljoner talare som b?de f?rsta- och andraspr?k har Mexiko den st?rsta spansktalande befolkningen i v?rlden. N?st st?rst ?r Colombia (52 miljoner), f?ljt av Spanien (48 miljoner), Argentina (46 miljoner) och USA (cirka 42 miljoner).

Spanska ?r ett officiellt spr?k i FN, EU och Afrikanska unionen samt 20 l?nder: Argentina, Bolivia (tillsammans med quechua, aymará och Guaraní), Chile, Colombia, Costa Rica, Kuba, Dominikanska republiken, Ecuador, El Salvador, Ekvatorialguinea (tillsammans med franska och Portugisiska), Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay (tillsammans med guaraní), Peru (tillsammans med quechua och aymará), Puerto Rico, Spanien (tillsammans med katalanska, galiciska och baskiska), Uruguay och Venezuela.

Det ?r ett anv?nt spr?k i Andorra och Belize, men har i dessa l?nder inte officiell status. Den lokala dialekten llanito eller yanito (spanskt uttal: [??a?nito]) talas av stora delar av befolkningen p? Gibraltar, men omr?det tillh?r Storbritannien och har d?rf?r engelska som officiellt spr?k.

I USA, som inte har n?got officiellt spr?k, talas spanska av ungef?r tre fj?rdedelar av de cirka 62 miljoner latinamerikaner som bor i landet. Spanska ?r dock modersm?l f?r befolkningen i Puerto Rico som ?r i samv?lde med USA.

Spanska talas ocks? i Aruba, Kanada, Israel (b?de standardspanska och ladino, en form av judisk spanska), norra Marocko, Nederl?ndska Antillerna, Trinidad och Tobago, Turkiet (ocks? ladino), Jungfru?arna och V?stsahara.

I Brasilien, d?r n?stan hela befolkningen talar portugisiska, ?r spanska ett tredjespr?k (efter engelska) bland studenter och aff?rsm?n.

P? Filippinerna upph?rde spanskan att vara officiellt spr?k under ett par m?nader 1973, men ?terfick sin status fram till 1987 d? spr?ket erk?ndes som ett nationellt hj?lpspr?k. Enligt en folkr?kning 1990 ber?knades antalet talare till 2 658, mindre ?n en promille av befolkningen. Trots att inhemska och engelska r?kneord ?r de mest anv?nda f?r att r?kna pengar, ?lder och tid, s? anv?nds fortfarande det spanska decimalsystemet i h?g utstr?ckning och den filippinska kalendern ?r en modifierad version av den spanska. Vidare talas det enda existerande spansk-asiatiska kreolspr?ket av 292 630 filippinier (1990). De flesta av dessa finns p? olika delar av ?n Mindanao och omr?det s?der om Manila p? ?n Luzon. De flesta inhemska filippinska spr?ken, d?ribland det officiella spr?ket filipino, inneh?ller stora m?ngder spanska l?nord.

Dialekter och varianter

Regionalt finns olika dialekter och varianter i b?de Spanien och Latinamerika. Den variant av spanska som talas i Latinamerika, s?som argentinsk spanska, karibisk spanska, peruansk spanska och colombiansk spanska, anses komma av den spanska som talas i sydv?stra Spanien, fr?mst i Andalusien, Extremadura och p? Kanarie?arna.

I Spanien anses ofta den nordkastilianska dialekten vara mall f?r standarduttalet ?ven om dess svaga anv?ndande av pronomen (laísmo) i allm?nhet ogillas. Spanska har tre pronomen i andra person singular tú, usted, och, i vissa delar av Latinamerika, vos. Generellt betraktas tú och vos som informella och n?got som anv?nds mellan v?nner, ?ven om vos i Spanien betraktas som en v?ldigt ?lderdomlig och underd?nig form som numera endast anv?nds i liturgiska sammanhang. Usted ?r den universellt formella formen och anv?nds f?r att markera respekt, som n?r man tilltalar sina f?r?ldrar eller ok?nda m?nniskor. I Costa Rica och Colombia anv?nds Usted p? b?de formellt och informellt s?tt. De latinamerikanska dialekterna samt den kanariska dialekten har generellt endast en form, ustedes, vilket ?r neutralt i tilltalston, medan den spanska kastilianskan har tv?: ustedes (formellt) och vosotros (neutralt), ?ven om vissa variationer f?rekommer.

RAE (Real Academia Espa?ola) tillsammans med 21 andra spr?kakademier publicerar grammatikor och stillexikon.

Grammatik

Huvudartikel: Spansk grammatik

Spanskan ?r ett relativt formrikt spr?k med tv? genus, maskulinum och femininum, cirka 50 b?jningar per verb, men formfattiga substantiv och pronomen.

Spanskan reducerar i allm?nhet personligt pronomen d?r verbb?jningen redan indikerar person, som tengo, "jag har", ist?llet f?r yo tengo, med samma betydelse men d?r det personliga jag tydligare betonas.

Syntaxen ?r generellt SVO (subjekt-verb-objekt), ?ven om variationer ?r fullt m?jliga, och best?mningar st?r i de flesta fall efter det best?mda.

Ordf?rr?d

Spanskans ordf?rr?d ?r till 89 % identiskt med portugisiskans, till 85 % med katalanskans, 82 % med italienskans, 76 % med sardiskans, 75 % med franskans, 74 % med r?toromanskans, 71 % med rum?nskans.

Fonologi

Spanskans konsonantsystem hade till 1500-talet genomg?tt en rad viktiga f?r?ndringar som s?rskilde det fr?n andra iberoromanska spr?k, som portugisiska, galiciska och asturiska. H?r f?ljer de viktigaste av dessa.

• Det initiala /f/ hade f?rvandlats till ett oftast stumt /h/, som dock finns kvar i stavningen.
• Den tonande labiodentala frikativan /v/ (som kunde stavas med "u" eller "v") sm?lte samman med det bilabiala /b/. Egentligen representerar "b" och "v" i skrift samma ljud i de flesta spanska dialekter, utom i vissa delar av Spanien, och d? i synnerhet runt Katalonien och Valencia.
• Den tonande alveolara frikativan /z/ sm?lte samman med sin tonl?sa motsvarighet /s/ och genomgick en sm?rre stavningsf?r?ndring.
• Den tonande alveolara affrikatan /?/ ("s" i skrift) gick ihop med det tonl?sa /?/ ("?,ce,ci" i skrift), som senare utvecklades till det interdentala (l?spande) /θ/. Detta anv?nds endast i vissa delar av Spanien, i m?nga dialekter finns endast /s/, exempelvis p? Kanarie?arna, i Latinamerika och i Andalusien.
• Den tonande postalveolara frikativan /?/ ("j,ge,gi" i skrift) sm?lte ihop med det tonl?sa /?/ ("x" som i "Quixote") och blev sen till /?/ och hade kring 1600-talet utvecklats till det moderna velara ljudet /x/ som stavas 'j,ge,gi'.

Medeltidsspanskans konsonantsystem ?r v?l bevarat i ladino, den spanska talad av de sefardiska judar som efter det muslimska rikets fall ?ven de blev f?rvisade ur Spanien p? 1400-talet.

Betoning

Spanskan betonar fonem efter ett system som inte g?r att f?ruts?ga genom ordet i sig sj?lvt och vissa ord kan endast skiljas ?t med korrekt betoning. Till exempel betyder camino (med betoning p? n?st sista stavelsen) ”v?g” eller f?rsta person singular av verbet caminar (”att g?/vandra”) medan caminó ?r tredje person singular av samma verb fast i d?tid (indefinido). Eftersom alla spanska stavelser har samma relativa l?ngd ?r spanskan ett stavelserytmiskt spr?k, till skillnad fr?n bland annat svenskan, d?r vikten i rytmen l?ggs p? betonade stavelser.

Skrift

Spanskan anv?nder en l?tt modifierad variant av det latinska alfabetet. Vokaler markeras med akut accent (á, é, í, ó, ú) f?r att markera betoning som inte f?ljer det vanliga m?nstret eller f?r att s?rskilja ord som stavas lika men har olika uttal; trema anv?nds f?r 'u' (ü) efter 'g' n?r det ska anges om det blir [gw] eller [gu]; 'n' f?r ett tilde (?) f?r att indikera en palatalisering. Tidigare ans?gs rr vara en egen bokstav, men ?r numera avskaffat. Ch och ll har ansetts som separata bokst?ver sedan 1803, men sedan de spanska spr?kakademiernas tionde kongress 1994 har man kommit ?verens att betrakta dem som bokstavskombinationer p? beg?ran fr?n Unesco och andra internationella organisationer, med vissa undantag. Allts? sorteras numera ch inte mellan c och d, som tidigare, utan kommer mellan ce och ci.

Skriven spanska inleder utrops- och fr?gesatser med tecken som ser ut som uppochnedv?nda utropstecken respektive fr?getecken. Till exempel ?Qué dices? (”Vad s?ger du?”), ?No es verdad! (”Det ?r inte sant!”). Detta g?r att man redan fr?n b?rjan av satsen uppfattar dess karakt?r. Informell spansk skriftlig text kan ibland sakna dessa f?rsta utropstecken och fr?getecken, men detta anses grammatiskt inkorrekt.

Betoningen i skrift markerar ocks? betoning enligt tydliga och konsekventa regler. Den naturliga betoningen ligger p? sista stavelsen om ordet slutar p? alla konsonanter utom "n" eller "s" och p? den n?st sista stavelsen p? ord som slutar med en vokal, "n" eller "s". Betoningen p? ord som inte f?ljer dessa regler markeras med akut accent ?ver den betonade vokalen.

En rad homonymer s?rskiljs med hj?lp av accenter, ?ven om m?nga av dessa bara inneh?ller en stavelse: te (pronomen i andra person, ackusativ) och té (”te”, som i dryck); se (reflexivt pronomen i tredje person) och sé (”jag vet” eller imperativ av ”vara”); como (”som” eller ”jag ?ter”) och cómo (”hur?”).

?ven om en del missf?rst?nd kan uppst? ang?ende samband mellan stavning och uttal – bland annat p? grund av stumt "h", de v?ldigt snarlika "b" och "v", och att spansktalande i s?dra Spanien och Latinamerika inte skiljer "s" och "z" ?t i uttal – ?r spanskan relativt konsekvent och f?ruts?gbar. Trots detta har flera f?rs?k till stavningsreformer gjorts i Latinamerika, men inga har f?tt n?gra permanent inverkan. Endast spr?kakademiernas sm?rre ?ndringar ?r de f?rs?k som f?tt genomslag.

Se ?ven

• Lista ?ver v?rldens st?rsta spr?k efter antal talare

Externa l?nkar

• Spanska p? Wikibooks.
  B?cker
• Ethnologues rapport om spanska
• PDF: A history of the Spanish language (engelska)

Spr?kportalen – portalen f?r spr?k p? svenskspr?kiga Wikipedia.